Hem » Texter » Amerikanska änglar

ängel

Amerikanska änglar

Jag älskar teater. Det är inte bara dramatiken, skådespelarnas gestaltning och magin i scenografin och ljussättningen. Det handlar också om förväntan. Sorlet när publiken fyller salongen. Att inte veta precis vad som väntar eller på vilket sätt det kommer påverka en. Spänningen som växer med första, andra och tredje ringningen.

Just nu spelas Tony Kushners ”Angels in America” på Hipp i Malmö. Jag såg den när den först sattes upp 1995 på stadsteatern i Stockholm. Och pjäsen har åldrats med värdighet. För även om backdropen är åttiotalets aidsepidemi så kretsar den kring homofobi, rasism och maktfullkomlighet. Ämnen som känns skrämmande aktuella med Trump som president.

Öppningsscenen med Cecilia Lindqvist som åldrad rabbi är underbar! Hon förklarar målande hur immigranterna inte bara släpat sig själva över havet utan även burit med sig sina gamla hemländer. Generellt gör skådespelarna en fantastisk prestation. De får de tre timmarna (publikvänligt indelade med paus efter varje timme) att flyga förbi.

Det är en stark pjäs med många magnifika formuleringar och en hel del humor trots de allvarliga ämnena. Och även om den inte är lika desperat angelägen för att synliggöra de homosexuellas situation som när den först skapades, så är den tyvärr lika viktig när det gäller allas vårt ansvar att stå upp för medmänsklighet och varandra. Och att stoppa maktfullkomliga gaphalsar från att sätta agendan.

Pjäsen spelas på Hipp till 27 oktober. Skynda dig att se den!