Hem » Texter » Är tidsbrist ett tankefel?

klocka-bettskena

Är tidsbrist ett tankefel?

I vår del av världen ses tid som en knapp och dyrbar resurs. Något vi vet bättre än att slösa med eftersom den ofta har ett fast angivet timpris. Tidspress får folk att försöka vara effektiva alla vakna timmar och sedan sova med bettskena. En ambition som oftare slutar i utbrändhet än behovstillfredsställelse.

Eftersom vi omges av andra som tänker likadant och ständigt möts av referenser till tidsbrist i media är det lätt att få för sig att detta är enda sättet att förhålla sig till tid. Nix. Fenomenet har till och med ett namn; monokron tidsuppfattning.

Ska man vara krass kan vi aldrig få slut på tid. Aldrig uppleva ett ögonblick där tiden inte existerar. Problemet är snarare att vi låtit våra ”Att göra-listor” drabbas av storhetsvansinne. Paretos 80/20 princip, det vill säga att 80 % av resultaten kommer från 20 % av ansträngningarna, antyder att vi antagligen kan banta bort en hel del ”måsten” utan någon större katastrof.

I till exempel Afrika finns annan mer cyklisk syn på tid. Tiden ses som en oändlig resurs som man inte behöver vara rädd om. Punktlighet inte är så viktigt. Det man inte får gjort idag kan man lika gärna göra imorgon. En så kallad polykron tidsuppfattning.

Så varför berättar jag det här? Jag föreställer mig att medvetenhet om att det finns mer än ett sätt att förhålla sig till tid, att vi har ett val, kan vara en viktig tankeställare. Gärna innan vi hunnit skaffa bettskena…