Hem » Texter » Man kan hamna i fängelse för att man skriver poesi

samhällskritisk-poesi-serie

Man kan hamna i fängelse för att man skriver poesi

I ett samhälle där vi lider av informationsstress är det svårt att föreställa sig motsatsen. Men så ser det inte ut överallt. I Etiopien är nyhetsmedierna statskontrollerade. Och när man inte kan få veta vad som händer genom de vanliga kanalerna får sociala medier fylla den rollen.

Det är farligt. Journalister och bloggare fängslas regelbundet. I det ökända Kalityfängelset finns åtta zoner. En grupp som bloggar om hur mänskliga rättigheter kränks i Etiopien valde att kalla sig ”Zone 9 bloggers” eftersom de anser att hela landet utgör fängelsets nionde zon där alla som kritiserar makten riskerar bli inlåsta.

Svenskan Melody Sundberg har startat sajten ”Untold stories of the silenced” för att samla och sprida den information som vissa regeringar gör allt för att stoppa. (Med primärt fokus på Etiopien, Eritrea and Egypten som har den har den högsta andelen fängslade journalister i Afrika).

På ett föredrag i Malmö igår berättade hon om vad en etiopisk journalist som hon träffat sa till henne. ”Alla som besökte mig i fängelset berättade att det fanns en svensk kvinna som skrev om min sak. Det gav mig enorm styrka.” Att höra hur ord från ett avlägset land kan sippra in i bakom murarna och ge kraft åt människor som systematiskt nedvärderas och torteras är tankeväckande.

Den etiopiska poeten Caalaa Hayiluu Abaataa, som flytt till Malmö, berättade hur han fängslades och torterades flera gånger. Och blev förhörd om vad han menade med sina dikter. Ett passionerat om än totalt missriktat litteraturintresse från den etiopiska regeringens sida kan man säga. (Undrar hur ungdomskriminaliteten i Sverige skulle påverkas om poesi ansågs så bad-ass att det var något folk blev inspärrade för?)

Det fanns en tid när det fortfarande gick att inbilla sig att vi levde opåverkade av vår omvärld. (Som att svensk vapenexport i förlängningen inte skulle resultera i en import av krigsflyktingar.) Men den eran är för evigt förbi.

Ingen är fri förrän vi alla är fria. Och det är vårt djävla ansvar att göra det så obekvämt som möjligt för de regeringar och individer som trampar på mänskliga rättigheter. Oavsett var de befinner sig geografiskt. Om inte annat kan vi sprida ordet för dom som själva hindras göra det.