Hem » Texter » Ordbajsandets fiende nr 1 – Lix

ordbajs

Ordbajsandets fiende nr 1 – Lix

Det är inte alltid kommunikation handlar om att förmedla information. Ibland är det rätt och slätt ett sätt att pinka revir verbalt. När jag läste idéhistoria på Göteborgs universitet minns jag hur en av de manliga studenterna gjorde en lång utläggning. Den var pepprad med tjugotal filosofers namn och hänvisade till en mängd olika –ismer. När han till slut var klar frågade en tjej i klassen ”vad menar du?” Det kunde han inte svara på.

Om man krånglar till sitt språk som ett maktmedel tycker jag man gått över till den mörka sidan. Motsatsen måste vara lättläst litteratur där man istället gör allt för att bjuda in läsaren.

I torsdags kväll hade Poeten på hörnet här i Malmö ett samtal om lättlästa böcker med förläggaren Henny Holmqvist från Nypon förlag och författaren Sofie Berthet, aktuell med boken Utan ord.

De pratade om olika grupper av lässvaga och vad som kännetecknar en bra lättläst bok. Som en fängslande berättelse utan sidospår med få karaktärer. Allra helst med ord som inte är längre än 6 tecken i omväxlande korta och långa meningar.

Trots att 20 % av Sveriges befolkning kan betecknas som lässvaga så är andelen lättlästa böcker som ges ut varje år en försvinnande liten del av den totala bokutgivningen.

Att försöka skriva mer tillgängliga texter är en ambition alla borde ha. Så vad gör man då för att hålla den inre ordbajsaren i strama tyglar? Ett bra sätt att kolla hur man ligger till är läsbarhetsindexet Lix. På www.lix.se kan du klistra in din egen text. Baserat på hur långa meningar och ord du använder får du ett riktvärde. Skalan går från under 30 (där barnböcker hamnar) till över 60 (svår byråkratsvenska).  Den här texten landade på 35.