Hem » Texter » Vi vet vilka ni är

Tystnad tagning

Vi vet vilka ni är

Känner mig omskakad, arg och lätt illamående efter att i en och en halv timme i sträck lyssnat på vittnesmålen från ”Tystnad tagning” på Malmö Stadsteater ikväll. På tolv scener i landet precis klockan 19 gick skådespelerskor upp och läste upp 10 % av vittnesmålen som kom in första veckan av uppropet.

Det är en kväljande upplevelse att höra kavalkaden av gränslöshet uppläst av de 50 kvinnorna på scen. Sexuella övergrepp, våld, kvinnoförakt och så unga som 13 -14 åriga flickor som antastas. Anonymiserade vittnesmål från de över 700 kvinnorna i uppropet.

Yrkeskvinnor som istället för att kunna fokusera på sina jobb tvingas navigera runt männens sexualitet och lära sig säga nej utan att såra deras egon. Som får sina kroppar bedömda och kommenterade med sexistiska tillmälen. Som blir tafsade på och till och med får kroppsöppningar penetrerade på scen. Som utsätts för manipulationer att klä av sig fast det är helt omotiverat. Ständigt med hotet om att aldrig få jobba igen ifall de är besvärliga/ inte nog tillmötesgående.

Vad som snabbt blir tydligt är likheterna mellan historierna. Strukturen bakom övergreppen. Och de återkommande ursäkterna för att skyla över förövarens övertramp och förskjuta skulden till offret. Och hur omgivningen, särskilt ledningen oftare än inte blundat och möjliggjort beteendet att fortsätta.

Könsrollerna inom scenkonsten tycks aldrig ha lämnat 1800-talet. Männen verkar vara hjälplösa offer för sin tydligen väldigt besvärliga sexualitet. Och ursäkterna för deras bröstklämmande är fascinerande. Antingen klarar de inte av att gå ur machorollen de har på scen (kan du inte skilja på fiktion och verklighet så ska du vara på psykakuten och inte på scen). Eller så är de kära (i sådana fall samlar man mod och bjuder ut personen. Man hoppar inte rakt in i förspelet.) Annars så skojar de bara (tycker du övergrepp är kul så kan du betrakta din humorlicens som indragen).

Mot slutet av uppläsningen kommer ett uppfriskande vittnesmål med ett annorlunda slut. Efter att en skådespelerska under en längre tid sextrakasserats av en motspelare får en kollega till slut får nog och drämmer en tamburin i huvudet på mannen med kommentaren ”Lägg av”. När förövaren spelar oförstående uppmanar personen honom att googla sexuella trakasserier. Vittnesmålet avslutas med orden ”Den kollegan önskar jag att vi alla kunde vara”.

Flera kvinnor på scen har t-shirts med texten ”Vi vet vilka ni är”. Uppropet klargör att det är NOG nu. Och det är inga tomma ord. Förövare, betrakta er som varnade.